Välkommen till

Åbyfjordens Kennel Barbet & Kromfohrländer

Åbyfjordens Kennel

Barbet & Kromfohrländer

Barbet Rasens historia

Barbet kallas också för Fransk vattenhund. Namnet Barbet kommer från det franska ordet barbe (skägg).

 

Det råder delade meningar om varifrån Barbet ursprungligen kommer. Några tror att den härstammar från asiatiska fårhundar. Andra menar att den har sitt ursprung i Nordafrika och att den kom till södra Europa med hemvändande arméer och med morerna under 800-900 talet e.Kr. Därifrån spreds rasen sedan över hela Europa.

 

Rasen är hur som helst mycket gammal, men det dröjer ända tills 1500-talet innan det slutligen förekommer en mer precis och skriven beskrivning av Barbet. Man refererar till både mindre och större exemplar av Barbet.

 

Ursprungligen användes Barbet till framför allt apportering vid fågeljakt. Den var inte rädd för kyla, utan arbetade i vatten oavsett väderlek och årstid.

 

På 1700-talet i England korsades Barbet med Engelsk Setter och resultatet blev i sin tur English Water Spaniel.

I Frankrike genomgick samtidigt Barbet en utveckling, där man korsade med en liten ras och snart fick man fram en liten, ”le petit Barbet” som blev en sällskapshund och som passade i salongerna. Fortfarande fanns en större Barbet som användes vid jakt.

 

Den första rasstandarden för Barbet i Frankrike skrevs år 1894.

FCI:s rasbeskrivning har därefter ändrats fyra gånger, nämligen 1965, 1986, 1999 och 2006.

 

Dåtidens Barbet skiljde sig utseendemässigt från dagens. I rasbeskrivningen från 1894 beskrevs hundens förmåga att ta sig fram i svår terräng som i kärr och vatten då den jagade. Denna medelstora ras beskrevs också som stark, robust, intelligent med förmåga att arbeta självständigt, samt att vara uppsökande och apporterande hund.

 

Barbet tillhör numera FCI-grupp 8 (retrievers, stötande- och vattenhundar).

 

Även om Barbet har använts vid framavel av många raser, så har den själv varit nära att dö ut. Trots rasens goda egenskaper, lämnades den åt sitt öde på 1800-talet och början av 1900-talet då man prioriterade de raser som utvecklats ur Barbet, nämligen Pudel, New Foundlands-hunden, strävhårig Vorsteh, m.fl.

 

I början av 1900-talet var inte längre Barbet en favorit hos jägarna och under andra världskriget försvann rasen nästan helt, då mera förfinade raser som Pudeln blev populär.

Under 1930-talet fanns i Frankrike endast en uppfödare vid namn herr Vincenti.

 

Efter kriget fanns i Frankrike inga registrerade Barbet. Det fanns bara några oregistrerade individer, samt fotografier och oljemålningar som visade rasens ursprungliga utseende.

 

På 1960-talet återupptog Vincentis dotter Helene Petré sin faders avelsarbete.

De första Barbeterna som registrerades i L.O.F. (Livre des Origines Francais) finner man från slutet av 1960-talet.

Om en hund med okänt ursprung motsvarade rasbeskrivningen för Barbet, så kunde den inkluderas i rasen och registreras med beteckningen ”Titre Initial” (T.I). Barbet har ända fram tills idag registrerats i Frankrike.

 

En som haft ett mycket stort inflytande på utvecklingen av Barbet är Jean Claude Hermans. Han grundade den Franska rasföreningen för Barbet 1980 och fungerade som dess ordförande mellan åren 1980 – 2001. Han kallar gärna sig själv för ”The father of Barbet”.

 

Emellertid hade Hermans och Mme Petré tidigt olika åsikter angående hur avelsarbetet skulle bedrivas, och därför utvecklades två linjer. Hermans korsade in storpudel och fick en mer smålockig och storvuxen Barbet, medan Mme Petrés hundar var lägre och mer storlockiga.

 

Mme Petré fick genom sina kontroverser med J. C. Hermans svårt att registrera sina hundar i Frankrike och därför inleddes år 1992 ett samarbetade med Rainer Georgii. Georgii fäste stor vikt vid att bevara rasens bruksegenskaper i sin uppfödning. För att kunna registrera hundarna blev man blev tvungen att registrera hundarna i Tyskland under kennelnamnet Poppenspäler.

 

Under 2000-talet har man börjat korsa de två linjerna med varandra, men fortfarande finns det två pälstyper i rasen. Den ena är storlockig medan den andra är smålockig. I samma kull kan där födas valpar av båda pälstyperna.

 

 

Pälsskötsel

 

En Barbet är en pälshund och man skall vara beredd på att hålla efter pälsen, så att den inte tovar ihop sig.

 

Redan som valp skall hunden vänja sig vid kamning, borstning och kloklippning, samt att man håller efter håret i öronen. Nya rön har visat att dra loss hår ur gör mer skada än nytta! Själv har jag aldrig plockat hår ur öronen förutom när det blivit tovor/klumpar av hår

som bör avlägsnas.Har inte heller haft någon hund med öronproblem!

 

Att bada en gång per månad och då använda ett bra hundschampoo är en god vana.

 

Man bör klippa ner sin hund helt vid 4 – 6 månaders ålder. Då får man bort valppälsen ordentligt. Därefter får pälsen växa tills hunden är omkring 1 år. Pälsen växer cirka 1 cm per månad.

 

Vid ettårsåldern kan pälsen börja tova ihop sig ordentligt och det kan komma fort. Det bästa är då att klippa ner den ordentligt kort igen. Spara dock håret på huvud och öron om man tänker ställa ut sin hund.

 

Vill man inte hålla på med utställning, så är det lämpligt att klippa hunden var tredje till var fjärde månad. Då blir pälsskötseln lätt, men man måste ändå kamma och/eller karda pälsen då och då. Använd då en bra karda och en s.k, pudelkam . Klor och öron skall man kontrollera och sköta oftare.

 

Utställning

 

Skägget är viktigt. Det skall vara rikligt och långt. Mustaschen skall täcka hela nospartiet. Viktigt är hunden har tillräckligt lång päls, så att domaren kan bedöma pälskvaliteten.

Cirka 6 cm bör pälsen vara, men visst har det gått bra med kortare.

 

När öronen förs mot nostryffeln, skall de nå förbi denna med minst fem cm (med päls).

 

Pälsen skall vara lång på huvudet och täcka ögonen. Skägget skall vara framträdande.

Klipp runt tassarna.

 

Bada och kamma ut några dagar innan utställning och låt hunden bada i en ren sjö eller havet eller bara fukta ner pälsen,då lockar den sig igen.

 

Mentalitet och aktivitet

 

En barbet är en mycket stabil hund. Den är glad och livlig och älskar att arbeta.

 

Rasen betraktas som mycket lättlärd, intelligent, uppmärksam på sin förare, positiv och social.

 

Rasen är verkligen en allround hund och även om den aldrig säger nej till aktivitet och arbete så anpassar den sig mycket väl de dagar som enbart består av promenader också.

 

Den stora passionen är vatten, så den passar utmärkt till vattenarbete, apportering och jakt. Men även alla former av spår och sök, agility, lydnad, freestyle och bruksgrenar fungerar bra. Man kan helt enkelt ha barbet till allt

 

Läs gärna mer om barbet här

 

LJB © 2011 •Jill Blomgren Röd, Villa Sjöliden Hunnebostrand. 0702-139746. Mail: jill@abyfjorden.se